Snön glänser,
stjärnorna gnistrar,
sänkorna fylls av kalldimma.
Mitt på dagen:
Världen vit, tyst, utan skuggor,
himlen jämngrå.
Omklädningsrummet
fylls av röster, liv och svett.
Älskade kvinnor!
Störst går först, långsamt,
i procession genom snön.
Det är ont om mat nu.
Huttrande, med
spända axlar, hukad mot kylan.
Ingen lättnad än.
Kylan förlamar -
allt styvnar,
brister snart.
Två mänskor framför
varsin skärm, passiviserade
av sysslolöshet.
Vinden driver snön
i grå vågor ovan åkern.
Ingen sol i dag.
Motvind, rödkind.
Snö i vind, mulet.
Kylan nyps i näsvingen.
Vita spår i vitt.
Läs harens språk: sicksackskutt
över gläntans snö.
Mörkret är tyst,
den mjuka snön dämpar,
men knarrandet ...
En helg i Stockholm.
Möten, minnen ... drömmar, planer.
Gråvintern kyler.
Småfåglar yr i flock.
Kråkan, tyst och grå i vinterbjörk,
hon ser på.
Ljust klockan sju.
Jublande stiger solen,
snön bländar blåvit.
I gråbrun sammet,
trippande i högklackat,
rådjuren runt apeln.
Plötsligt en dag,
en blick på klockan, en insikt:
Ljuset återvänder!
Snön faller än ... men
veckorna vardagslunkar
våren till mötes.
Solen värmer nu.
Nötskrikan njuter apelns
frysta fjolårsfrukter.
Skatparet pratar.
Samlar pinnar och planerar
årets utbyggnad.
Sol och dagsmeja,
vi lyfter blicken och ler.
Istappen faller.
Lekstugetaket bär minst en halvmeter snö... än så länge.
Gymmet står tomt nu.Himlen öppnade sig ochbjöd på gratisträning.
Dagarna ljusnar.Till helgen orkar solenovan kyrkåsen.
Kylan fortsätter,en vana vi nästan glömt.Det är som det ska.
Gula hus och rödadämpar suget efter färgi en svartvit värld